Du ska fan inte tro att jag ramlar och blir liggande!

Be mig inte hålla käften. Jag håller käften för att jag inte har något att säga. Aldrig nånsin för att du säger åt mig. Min tunga ska förvandlas till ett rakblad när du säger till mig att hålla käften - ett rakblad som strimlar din usla kropp, lämnar dig blödande, karvar sig igenom din själ. Karva karva karva.

Be mig inte lämna rummet. Jag lämnar DIG, jag vänder dig ryggen, jag går för att jag vill. Inte för att dina fingrar knäpper överlägset. Mina ögon ska döda dig då. Istappar kommer att växa ur mitt hat, min blick ska döda, istapparna kommer spetsa ditt hjärta, och jag har ingen smärta. Den har du. När jag lämnar rummet lämnar jag smärtan där. Hos dig.

Be mig inte lyssna. Jag har hört nog. När du pratar ska din röst förvandlas till taggtråd, som river upp din strupe inifrån, lämnar dig blödande, dina egna onda ord ska slita dig i stycken.

Och jag lämnar dig.

Saker jag känner för

Jag känner för att vara skitfull. Asjävelpackad krypstadie.
Jag känner för att säga obscena ord till alla och envar, vara ett drägg, otrevlig äcklig och dryg.
Jag känner för att vara svamlig, svårmodig och besynnerlig.
Jag känner för att sparka, bita, spottas och skrika.
Jag känner för att bli kramad, omhållen, omhånglad, stillsamt knullad.
Jag känner för att bara finnas i ett mörkt rum.
Jag känner för att vara attention whore och dansa på bordet i höga stövlar.
Jag känner för att klappa stillsamt, smeka, slå.

Jag känner för att ta alla drömmar och stoppa upp dom i det rövhål där dom hör hemma och aldrig drömma mer.

Frågan är

Finns det ett liv före döden?
Jag tvivlar.
När man har fått sina drömmar pissade på.

Finns det ett liv efter födseln?
Jag tvivlar.
När allt har gått i kras.

När allt som är kvar är spillror, smulor, vrakbitar.

Ljuset i tunneln kan mycket väl vara ett tåg.
Kafka is my homeboy.

MEN SERIÖST!

Man blir fan mörkrädd!!!!

Vad är det för fel på folk?

Och bildbevisen!

Jag vill minnas att jag svamlade nåt om fotobevis från nya cribbet.

Here goes:

Vad kan man säga. Jag älskar mitt nya bo. Jag älskar att spatsera omkring och bara finnas till. Men omoralen är ett faktum när det gäller min inställning till uppackning... Jag har hört nånstans att det man inte packat upp efter ett halvår kan man lika gärna slänga. Så varför inte bara låta skiten vara, liksom... Det man verkligen behöver lär man ta reda på. Resten är väl bara att vänta ut, och ett halvår senare slänga?

Att packa upp är el tristo. För man hittar alltid så mkt kul att fastna i... Gamla brev och foton och LP's... Och plötsligt ser det värre ut än innan, och då måste man äta och efter maten hamnar man i paltkoma och orkar bara inte... Ja. Typ.

Allt på samma gång?

Favorit på favorit... Imorse var det bara sån där bra skit.

1. Halt
2. Dåliga däck
3. Dimma
4. SPOLARVÄTSKEHELVETET TOG FETSLUT

(tur att det redan var så dålig sikt, så det knappt märktes nån skillnad).

Oh, jag tycker inte att upprepningar är det allra roligaste men vissa saker är fullt acceptabla att ta om. Exempelvis lastbilschaufförer som envisas med att köra om varann på motorvägen, ligga och sega i 87 km/h i ytterfil och stoppa upp trafiken... Vad kan dessa små vidriga typer göra? Jo, jag upprepar

DOM KAN FARA ÅT HELVETE

Såhär fina vänner har jag!

Citat från ett msn-samtal tidigare ikväll:

det e ju onödigt att vara lika lycklig som alla andra. Det e inte coolt

Något att genast trycka på en t-shirt! Gud, vad jag älskar mina vänner!!

När andra säger "Jag ser inte problem, jag ser möjligheter" - så säger jag...

Jag har ingen lösning, men jag beundrar problemet.

Gasa en jude, skjut en varg...

Alltså. Jag blir nödgad att ställa frågan vem som är värd vilket öde. Om man är dömd till döden och blir fet som en gris innan man hinner få sin dödliga injektion så kan man få slippa... Inte all the way, men ett tag. Eftersom avrättningen annars kan bli plågsam, då venerna är svåra att finna på en fetknopp. Eller nåt.

Här är en tanke: ransonera käket till dödsdömda fångar. Eller till fångar överhuvudtaget. Eller är det för grymt? (jag är absolut emot dödsstraff (för det mesta) men om man nu ska ha det så kan man väl inte ha såna där kryphål?!)

Och våra djur. Oooh, alla dessa våra djur som ska räddas. Eller inte räddas. Beroende på art. Vargar ska räddas till varje pris. Jag funderar över varför, för jag tror nog att det finns rätt mycket varg nu. Jag menar inte att man hämninglöst ska skjuta varenda varg, men nog tycker jag att det skulle vara rätt att få skjuta en varg som strök omkring i ett villaområde och bet barn. Till exempel.

Älgar ska man skjuta. Ibland. Under kontrollerade former. Boskap (köttdjur) får man döda hejvilt, eftersom det knappt är djur överhuvudtaget, utan räknas som mat. Är skillnaden på vad man får göras relaterat till vilda och tama djur?

Men då undrar man ju över andra vilda djur. Till exempel mördarsniglar. Där finns det verkligen ingen ände på hur dom ska torteras till döds. Dom ska klippas på mitten. Saltas, dränkas, brännas... Och vi skäms inte ens över det, utan delar gärna dessa tortyrtips med våra grannar och vänner. Samtidigt som vi förfasar oss över asiens sätt att hantera vilda hundar för att få päls och kött.

Nä, jag vet inte vart jag ville komma. Bara att jag tycker att så länge folk delar tortyrtips gällande sniglar så är det väl inte så jävla farligt om kungen råkar nämna att han tycker att vargjakt inte skulle vara så pjåkigt.

Och innan jag får en massa syrliga jävla kommentarer så vill jag bara säga att JAG INTE ÄR FÖR slakt, jakt, tortyr eller dödsstraff. Jag är anti det mesta, egentligen. Jag irriterar mig bara på allt jävla hyckleri. Eller jag gör det ibland, iallafall. För det mesta orkar jag inte bry mig.

Fan vad bra man är!!

Vi sitter bland flyttkartonger och sopsäckar fyllda med kläder (nej, jag har fortfarande ingen jacka och bara ett par skor framme....)... Så det får bli ett seriöst upplyft!

Igår kväll packade jag ur ytterligare en låda. Och vad finner man??? Massa gamla foto! Shit, vad kul! (visualisera hur jag sitter i skräddarställning och fnittrar med grejer grejer GREJER precis överallt runt mig).

Sedan hittade jag mina gamla vinyl! Oh, herregud, genast var min gode make tvungen att springa iväg och leta vinylspelare... Och OH NO en rem hade hoppat loss. Därav kunde han inte packa upp något mer igår - han hade ju ett viktigt uppdrag! En rem i en grammofon behövde sättas på plats (vilket inte lyckades).

Naturligtvis hade jag också en massa viktiga saker för mig ("nämen, herregud, den här skivan köpte jag i BULGARIEN, hahahaha" osv). Så nu har vi fortfarande kaos i cribbet.

Tänk om man skulle köra med bildbevis...? Om jag hittar de nödvändiga attiraljerna för bildöverföring.