Och bildbevisen!

Jag vill minnas att jag svamlade nåt om fotobevis från nya cribbet.

Here goes:

Vad kan man säga. Jag älskar mitt nya bo. Jag älskar att spatsera omkring och bara finnas till. Men omoralen är ett faktum när det gäller min inställning till uppackning... Jag har hört nånstans att det man inte packat upp efter ett halvår kan man lika gärna slänga. Så varför inte bara låta skiten vara, liksom... Det man verkligen behöver lär man ta reda på. Resten är väl bara att vänta ut, och ett halvår senare slänga?

Att packa upp är el tristo. För man hittar alltid så mkt kul att fastna i... Gamla brev och foton och LP's... Och plötsligt ser det värre ut än innan, och då måste man äta och efter maten hamnar man i paltkoma och orkar bara inte... Ja. Typ.