söndag 28 december 2008

Saker jag känner för

Jag känner för att vara skitfull. Asjävelpackad krypstadie.
Jag känner för att säga obscena ord till alla och envar, vara ett drägg, otrevlig äcklig och dryg.
Jag känner för att vara svamlig, svårmodig och besynnerlig.
Jag känner för att sparka, bita, spottas och skrika.
Jag känner för att bli kramad, omhållen, omhånglad, stillsamt knullad.
Jag känner för att bara finnas i ett mörkt rum.
Jag känner för att vara attention whore och dansa på bordet i höga stövlar.
Jag känner för att klappa stillsamt, smeka, slå.

Jag känner för att ta alla drömmar och stoppa upp dom i det rövhål där dom hör hemma och aldrig drömma mer.

Frågan är

Finns det ett liv före döden?
Jag tvivlar.
När man har fått sina drömmar pissade på.

Finns det ett liv efter födseln?
Jag tvivlar.
När allt har gått i kras.

När allt som är kvar är spillror, smulor, vrakbitar.

Ljuset i tunneln kan mycket väl vara ett tåg.
Kafka is my homeboy.

lördag 29 november 2008

MEN SERIÖST!

Man blir fan mörkrädd!!!!
Vad är det för fel på folk?

måndag 3 november 2008

Och bildbevisen!


Jag vill minnas att jag svamlade nåt om fotobevis från nya cribbet.

Here goes:

Vad kan man säga. Jag älskar mitt nya bo. Jag älskar att spatsera omkring och bara finnas till. Men omoralen är ett faktum när det gäller min inställning till uppackning... Jag har hört nånstans att det man inte packat upp efter ett halvår kan man lika gärna slänga. Så varför inte bara låta skiten vara, liksom... Det man verkligen behöver lär man ta reda på. Resten är väl bara att vänta ut, och ett halvår senare slänga?


Att packa upp är el tristo. För man hittar alltid så mkt kul att fastna i... Gamla brev och foton och LP's... Och plötsligt ser det värre ut än innan, och då måste man äta och efter maten hamnar man i paltkoma och orkar bara inte... Ja. Typ.


Allt på samma gång?

Favorit på favorit... Imorse var det bara sån där bra skit.

  1. Halt
  2. Dåliga däck
  3. Dimma
  4. SPOLARVÄTSKEHELVETET TOG FETSLUT

(tur att det redan var så dålig sikt, så det knappt märktes nån skillnad).

Oh, jag tycker inte att upprepningar är det allra roligaste men vissa saker är fullt acceptabla att ta om. Exempelvis lastbilschaufförer som envisas med att köra om varann på motorvägen, ligga och sega i 87 km/h i ytterfil och stoppa upp trafiken... Vad kan dessa små vidriga typer göra? Jo, jag upprepar

DOM KAN FARA ÅT HELVETE

söndag 2 november 2008

Såhär fina vänner har jag!

Citat från ett msn-samtal tidigare ikväll:

det e ju onödigt att vara lika lycklig som alla andra. Det e inte coolt



Något att genast trycka på en t-shirt! Gud, vad jag älskar mina vänner!!

söndag 19 oktober 2008

När andra säger "Jag ser inte problem, jag ser möjligheter" - så säger jag...

Jag har ingen lösning, men jag beundrar problemet.

fredag 17 oktober 2008

Gasa en jude, skjut en varg...

Alltså. Jag blir nödgad att ställa frågan vem som är värd vilket öde. Om man är dömd till döden och blir fet som en gris innan man hinner få sin dödliga injektion så kan man få slippa... Inte all the way, men ett tag. Eftersom avrättningen annars kan bli plågsam, då venerna är svåra att finna på en fetknopp. Eller nåt.

Här är en tanke: ransonera käket till dödsdömda fångar. Eller till fångar överhuvudtaget. Eller är det för grymt? (jag är absolut emot dödsstraff (för det mesta) men om man nu ska ha det så kan man väl inte ha såna där kryphål?!)

Och våra djur. Oooh, alla dessa våra djur som ska räddas. Eller inte räddas. Beroende på art. Vargar ska räddas till varje pris. Jag funderar över varför, för jag tror nog att det finns rätt mycket varg nu. Jag menar inte att man hämninglöst ska skjuta varenda varg, men nog tycker jag att det skulle vara rätt att få skjuta en varg som strök omkring i ett villaområde och bet barn. Till exempel.

Älgar ska man skjuta. Ibland. Under kontrollerade former. Boskap (köttdjur) får man döda hejvilt, eftersom det knappt är djur överhuvudtaget, utan räknas som mat. Är skillnaden på vad man får göras relaterat till vilda och tama djur?

Men då undrar man ju över andra vilda djur. Till exempel mördarsniglar. Där finns det verkligen ingen ände på hur dom ska torteras till döds. Dom ska klippas på mitten. Saltas, dränkas, brännas... Och vi skäms inte ens över det, utan delar gärna dessa tortyrtips med våra grannar och vänner. Samtidigt som vi förfasar oss över asiens sätt att hantera vilda hundar för att få päls och kött.

Nä, jag vet inte vart jag ville komma. Bara att jag tycker att så länge folk delar tortyrtips gällande sniglar så är det väl inte så jävla farligt om kungen råkar nämna att han tycker att vargjakt inte skulle vara så pjåkigt.

Och innan jag får en massa syrliga jävla kommentarer så vill jag bara säga att JAG INTE ÄR FÖR slakt, jakt, tortyr eller dödsstraff. Jag är anti det mesta, egentligen. Jag irriterar mig bara på allt jävla hyckleri. Eller jag gör det ibland, iallafall. För det mesta orkar jag inte bry mig.

söndag 12 oktober 2008

Fan vad bra man är!!

Vi sitter bland flyttkartonger och sopsäckar fyllda med kläder (nej, jag har fortfarande ingen jacka och bara ett par skor framme....)... Så det får bli ett seriöst upplyft!

Igår kväll packade jag ur ytterligare en låda. Och vad finner man??? Massa gamla foto! Shit, vad kul! (visualisera hur jag sitter i skräddarställning och fnittrar med grejer grejer GREJER precis överallt runt mig).

Sedan hittade jag mina gamla vinyl! Oh, herregud, genast var min gode make tvungen att springa iväg och leta vinylspelare... Och OH NO en rem hade hoppat loss. Därav kunde han inte packa upp något mer igår - han hade ju ett viktigt uppdrag! En rem i en grammofon behövde sättas på plats (vilket inte lyckades).

Naturligtvis hade jag också en massa viktiga saker för mig ("nämen, herregud, den här skivan köpte jag i BULGARIEN, hahahaha" osv). Så nu har vi fortfarande kaos i cribbet.

Tänk om man skulle köra med bildbevis...? Om jag hittar de nödvändiga attiraljerna för bildöverföring.

lördag 11 oktober 2008

OH NEJ!!!!!

Det som inte fick hända har hänt!! Jesper åkte ut ur Idol...

Nej, inte det.

Svenska Akademien har en läcka!! Tack och lov har vi Horace, som kan ta tag i detta viktiga och världsomvälvande ärende. En man med självdistans, sanna mina ord. Någon måste ju faktiskt ha koll på hur viktigt detta är, och vi andra obildade svenskar förstår naturligtvis inte vikten av detta spionage.

Men Jean-Marie Gustave Le Clézio fick priset iallafall. Äntligen!!

Och återgår jag till den förstnämda viktiga händelsen om Idolutröstningen, så är det väl kanske lite "äntligen" över det också. Han var lite väl helylle, lite väl sötsockrad, lite väl beige. Men jag tror att den där polskättade bruden har fått lite Schulmankomplex. Lite bögig är väl lite magstarkt, eller är det bara jag som är oldfashion?

Men han sjöng ju hyggligt, det får man ge honom.

Och jag har hittat ett par UGG jag vill ha. Med ett "tattoobroderi" baktill. Dödskallar, me like.

Förmodligen blir dom i dyraste laget för min ekonomi, men jag VILL HA!!!!

torsdag 9 oktober 2008

Dagens bästa...

FRINGE!

Strax.

Femman.

Jag har två vaniljhjärtan. Goddammit, life is good!

tisdag 7 oktober 2008

Tänka sig!

Jag känner ju hur allas värld kretsar runt mitt tv-tittande, och förstår därav att min tablå måste uppdateras! Så vad följer vi på tv nu, då?

Tja, inte föraktar jag gamla godingar som Grey's Anatomy, Desprerate Housewives, CSI och Criminal Minds. Jag faller också för grupptrycket (som finns hemma hos mig iallafall) och är fast i Idolträsket.

Vem tycker inte att Nya Juryn är coolare, trevligare och snyggare än den gamla?? Bara en sån sak. Kishti var bara jobbig med sina utbrott. Fram med velourjuryn!

Men seriöst! Fringe! Me like!! Galna psykopater och fasansfulla experiment. Dessutom är jag sedan Dawsons Creek -epoken lite förtjust i han-som-spelar-sonen (sorry, orkar inte googla, antingen vet ni eller också inte). Fringe kickar röv.

Men däremot måste jag ställa mig ytterst tveksam till Stjärnor på is. För det första var det ju "stjärnor" som jag i de flesta fall inte hade en aning om att dom fanns. För det andra... Konståkning kan ju vara najs om det är fint och proffsigt. När det är amatörer som leker proffs känns det bara smärtsamt - jajemen, blodvite uppstod. Vill vi se det? Jag är skeptisk.

Jag sörjer Veronica Mars. Hon var stencool, och nu är det tydligen slut. Ajabaja, dumma seriemakare!

Nu ska jag kasta mig över andra viktiga uppgifter. Tex packa upp nån låda till... Leta efter mina skor. Och jackor, kanske?

söndag 5 oktober 2008

Baileysglass????

Oooh, jag hade nästan glömt bort den glassen. Måste göra ett större inköp senare. Jag har ballat ur lite på glassfronten, får jag - med skammens rodnad - erkänna. Jag har nojjat in på viol och salta katt.

Viol och salta katt är bra på många vis. Det smakar gott. Det är billigt. Och dessutom har man det i tänderna i ett kvartal framöver, så om man vill vara extra sparsam kan man ju ha en ask typ hur länge som helst. (om man skiter i tandborstning och sånt).

Om nån har missat det så har Marabou kommit ut med nyheternas nyhet - AMIGO. Det är en chokladkaka med typ majssnacks i. Så jävla gott!! Ät. Frossa. Njut!

Om man (mot förmodan) skulle få nån kaloriångest av allt glufsande så rekommenderar jag att man springer till skafferiet och hämtar sin chokladkaka. Eventuellt kan man också shitta in lite blyvikter i fjärrkontrollen, så får man värsta bicepsen av att zappa!

Life is good!

lördag 4 oktober 2008

Ayyo

Jag har väl inget speciellt att komma med. Det är väl typ 8 månader sen jag uppdaterade bloggen, så man tycker ju att orden borde spruta ur mig i en vild uppdateringsfrenesi. Men tyvärr.

Jag tänker hylla alla kanelbullar idag, dom har ju fått en alldeles egen dag. Fantastiskt. Det är dom värda. Jag röstar för att vi även inför egna dagar för andra bakverk. Sarah Bernhardt till exempel. Fantastisk liten biskvie. Pannacotta-dagen, någon?

Jag vill slå ett slag för heltäckningsmattor. Dom finns i vårt nya hus, och säga vad man vill, men det är fan SKÖNT att sätta ner frusna morgontassar på en tjock matta istället för på ett halt och kallt laminatgolv. Känslan av att vilja sluta existera pga kalla mörka morgnar blir en liten smula mildare. Dessutom är det lättare att smyga som en liten indian (om man nu vill det).

Jag tycker fortfarande att saker kan fara åt helvete, om det nu var så att någon trodde att dessa åtta månaders bloggexil slitit hatet ur min kropp så dementerar jag bestämt detta.

  • Jag vill befria världen från folk som inte förstår ironi. Dom kan fara åt helvete!
  • Jag vill befria världen från tidiga morgnar. Den som kom fram till att morgonstund har guld i mund måste fan vara senil slash efterbliven slash psykopat.
  • Finanskrisen kan också dra åt helvete. Ofantligt långt in i helvetets varmaste vrå. Ärligt talat; USA har för mycket att säga till om.

Och med dessa önskningar om helvetesresande för ditten och datten så drar jag mig tillbaka till min självvalda bloggexil. Vet dock inte hur länge den kan tänkas vara för denna gång. Allt mellan en kvart och ett halvår, kan jag tro.

söndag 10 februari 2008

Oh, the joy

Plötsligt mindes jag att jag var på bio i fredgas kväll. Vilken happening! (jepp, jag tog fan bilen dit!!). Och, nu till det riktigt balla, jag var på bio på KVÄLLEN, och jag såg INTE EN TECKNAD FILM!

Jag såg I am legend. Den var bra. Nästan lite som en zombiefilm. Viruset, de smittades längtan efter human flesh, deras totala avsaknad av mänskliga drag... Jo, men jag gillar ju sånt där.

Dessutom, och det här är ju en pinsam sanning, så gillar jag ju Will Smith. Och jag uppskattar när man slipper en massa kärleksbjäfs, som har en tendens att alltid smyga sig in i varenda jävla film, oavsett hur oromantisk den borde vara. Inte här. Tack för det!

En del scener fick (kvinnliga) skrin att runga i biosalongen. Just de scenerna kunde jag helst klarat mig utan, för det varlite tönteri, men i övrigt var det ju en helt okej rulle.

Jag vill här passa på att inflika att min eufori över att överhuvudtaget vara på bio och se en film med åldersgräns kan ha grumlat mitt omdöme, så det är ingalunda ristat i sten...

Sur som satan

Tänkte inleda ett tags tystnad med att klaga. What else? Jag tänker klaga över bensinpriset. Jag tänker klaga över eventuella framtida restriktioner gällande reseavdrag på deklarationer.

Jag lägger i dagsläget 4000 spänn på bensin för att TA MIG TILL OCH FRÅN JOBBET. Jag kör en liten, snål bil, som dessutom är "flong ny" - uthämtad i september, och släpper därmed inte ut sådär hejdundrande massor. Jag ligger ju inte direkt med en mercadiesel från 78 och pendlar.

Att köra bil till jobbet tar mig mellan 40-50 minuter. Att åka kollektivt skulle ta mig över 2 timmar. Nu snackar vi enkel resväg. Så, ska man flytta? Eller byta jobb? Eller åka kollektivt och aldrig alls vara hemma? Skaffa övernattningslägenhet? Sälja barnen?

Bensinpriset (som det mesta annat) slår så fel, det blir orättvist, och man kan tycka vad man vill - men utan bilen stannar nog Sverige. Ska det bli en klassfråga att kunna ta sig till jobbet?

Jag okynneskör aldrig, jag är inte ute och spinner, sladdar, whatever. Jag åker till jobbet. Let's see hur länge man har råd med det.

Totally time för ett psykbryt. Var är trimmern?!

lördag 9 februari 2008

Men jaha...

TEST: Vilket psykbryt är rätt för dig?
Testet är nu klart! Du fick 14 poäng.

Typ...
Britney Spears rakar håret, 9-16 poäng
Grattis! Det psykbryt som vore helt rätt för dig är att raka av dig håret à la Britney Spears! Vem har väl inte tröttnat på shampoo och hårfön och visst tar håret upp värdefull snoozetid på morgonen? Lösningen är här! Raka helt enkelt av dig allt hår (gärna på en offentlig plats) så behöver du inte bekymra dig längre!