The american way

Fantastiskt.

Tänk om jag hade en liten gård. En liten en. Inte nån jävla bonnajävelfarm, utan bara ett litet torp med en liten lada och ett litet potatisfält. Ett par vildvuxna kusar, några getter (getter är min nya passion!). Tralla omkring och baka bröd, liksom. Och en folkabuss, oh-my-god.

Inte långt ut i skogen, utan bara på lite behörigt avstånd.

Istället bor man i ett kedjehus - är det behörigt avstånd att grannens hus sitter fast i mitt? I alla trädgårdar står en studsmatta och en pool. Utanför husen står hyfsat nya bilar på de välkrattade grusuppfarterna/vällagda stenuppfarterna. Som i en amerikansk liten medelklassidyll man ser på tv.

Nu låter det som om jag inte trivs. Jag trivs. Jag älskar asfalt. Jag älskar att barnen kan gå till sina kompisar. Jag älskar att det inte gör nåt om man glömt köpa mjölk, för det är inte en mil till affären, det är 500 meter till Preem och 1 km till ett stort köpcenter.

Dessutom är grannen typ 100 år och spelar dragspelsmusik så det ekar, bjupparpå whisky och flabbar rått åt hundarna när dom skäller åt honom. Vad kan man ogilla med det?

Men jag hade verkligen gillat att ha en get och en folkabuss.