Utebliven köplust...

Jag var på IKEA igår, men kände inte ens för att handla egentligen. Blev lite presenter till min vackra vän som jag träffade efter IKEA-besöket. Eller hennes barn, rättare sagt. En blomformad lampa till min lilla ängel. Och ett rivjärn?!

Ja, jag säger då det. Ibland är man bara inte sugen.

Jag har läst färdigt Isprinsessan också. Trots en del uppätna ord. Jag får väl säga att Läckberg var föga imponerande. Platta och ensidiga karaktärer, trist språk. Är man ful och dum så är man minsann FUL och DUM. Ful frisyr, fet, taffliga kläder, lat och skrytsam, odräglig och illa omtyckt av alla.

Är människor verkligen så endimensionella, undrar jag. Utan uns av medmänsklighet eller sympati? Eller tvärtom - trygg och snygg och mörk och smart och sympatisk och trogen och hysteriskt omtyckt av misshandlade barn.

Och storyn... nja, nu är jag ju förvisso inte från Fjällbacka, men det känns inte trovärdigt att, i vår tid, vara så rädd om sitt rykte att man mördar och flyr till Schweiz med sin (efter övergrepp) gravida tolvåring? Att en rik familj styr hela samhället med järnhand och köper varenda kotte som kan skada deras rykte?

Men eftersom Läckberg är så himla i ropet så får jag väl läsa nån mer bok, bara för att kolla om hon utvecklas. Annars vet jag ärligt talat inte vad som skiljer henne från annan kiosklitteratursmörja.

Inatt drömde jag att jag fick ett par hemmagjorda trätofflor av en jobbarkompis. Såna där man har på väggen, typ holländska. Det var blommor och troll målat på dom, och dom var vansinnigt bekväma!