söndag 28 december 2008

Saker jag känner för

Jag känner för att vara skitfull. Asjävelpackad krypstadie.
Jag känner för att säga obscena ord till alla och envar, vara ett drägg, otrevlig äcklig och dryg.
Jag känner för att vara svamlig, svårmodig och besynnerlig.
Jag känner för att sparka, bita, spottas och skrika.
Jag känner för att bli kramad, omhållen, omhånglad, stillsamt knullad.
Jag känner för att bara finnas i ett mörkt rum.
Jag känner för att vara attention whore och dansa på bordet i höga stövlar.
Jag känner för att klappa stillsamt, smeka, slå.

Jag känner för att ta alla drömmar och stoppa upp dom i det rövhål där dom hör hemma och aldrig drömma mer.

Frågan är

Finns det ett liv före döden?
Jag tvivlar.
När man har fått sina drömmar pissade på.

Finns det ett liv efter födseln?
Jag tvivlar.
När allt har gått i kras.

När allt som är kvar är spillror, smulor, vrakbitar.

Ljuset i tunneln kan mycket väl vara ett tåg.
Kafka is my homeboy.