Running towards happiness

Längs livet rusar jag fram, med lycka i handen och välbefinnande i magen. Livet är lätt. Livet är bra. Framför mig finns bara lycka.

Anonyma beundrare

Jag tycker att livet är pretty fucking great! Jag har, sedan ett drygt år tillbaka, en alldeles egen liten stalker. Eller - inte vet jag om h*n är bara min, kanske ägnar sig det lilla pervot åt att anonymt förfölja lite alla möjliga. Isåfall; otrogna wanker!

Men annars är det ju trots allt rätt smickrande! Att nån lägger tid och pengar på att stalka mig, och dessutom under lång tid, tar jag som hängivenhet. Vilket i och för sig är gulligt och rart. Och wierd. Men det är ju skrattretande att någon väljer att vara anonym.

Är det inte jävligt svårt att ta någon på allvar, som väljer att inte ens ha ryggrad nog att säga vem h*n är? Jag tycker det.

Dagens citat

Vårt dilemma är att vi hatar förändringar, samtidigt som vi älskar dem. Det vi vill är att saker och ting ska förbli som de är men ändå bättre.

Källa: Sydney Harris

Och för övrigt anser jag

att Karthago borde förstöras.

Bland många andra saker som tillika borde falla offer för brutal förstörelse och katastrof.

You say tomato - I say FUCK YOU.

Ni ska fan inte tro att jag ramlar... Del II

Jag kanske snubblar. Jag kanske faller. Kanske till och med till synes handlöst.

Men jag reser mig igen.

Så sod off wankers.

Du ska fan inte tro att jag ramlar och blir liggande!

Be mig inte hålla käften. Jag håller käften för att jag inte har något att säga. Aldrig nånsin för att du säger åt mig. Min tunga ska förvandlas till ett rakblad när du säger till mig att hålla käften - ett rakblad som strimlar din usla kropp, lämnar dig blödande, karvar sig igenom din själ. Karva karva karva.

Be mig inte lämna rummet. Jag lämnar DIG, jag vänder dig ryggen, jag går för att jag vill. Inte för att dina fingrar knäpper överlägset. Mina ögon ska döda dig då. Istappar kommer att växa ur mitt hat, min blick ska döda, istapparna kommer spetsa ditt hjärta, och jag har ingen smärta. Den har du. När jag lämnar rummet lämnar jag smärtan där. Hos dig.

Be mig inte lyssna. Jag har hört nog. När du pratar ska din röst förvandlas till taggtråd, som river upp din strupe inifrån, lämnar dig blödande, dina egna onda ord ska slita dig i stycken.

Och jag lämnar dig.