Slö eller rebell? eller Meningen med livet är att jobba... eller?

Jag jobbar. Ergo; jag kan inte blogga och hålla mig rejält uppdaterad i favvobloggarna. Fnys.

(och jag vill verkligen å det bestämdaste utfärda en varning här och nu - det här kommer troligen bli en massa gammalt pladder a la rebellisk och arbetsskygg tonåring, så fell free att bara skita i att läsa!)

Vissa hävdar att det där är ett tecken på att man har ett liv. Att man inte har tid att sitta vid datorn och småfisa och blogga hela dagen lång. Men, undrar jag, kan man inte hävda motsatsen? Att det där livet egentligen inte alls är sådär mycket att hänga i granen. Att det där livet mest är stressande.

Ja, det var bara en fundering. Vissa (läs Louise!) har ju vettiga saker att göra utanför sin blogg. Hon har förvandlats till en ko, vars syfte är att producera mjölk till en nybliven människa. Det är ju coolt. Liksom. Men att jobba? Är det ett sånt däringa himla liv?!

Och isåfall kan man ju undra vad the fuzz is all about. Känner hejdlöst för att citera Ebba Grön:

Gåupptilljobbetjobbajobbaätalunch,

samma sak händer i morgon.

Jobbaåkatrickhemåsättasejåglo.

De e inget liv de e slaveri.

Så fortsätt å fortsätt å va rebell

Och dessutom - är inte alla former av arbete prostitution? Jävla horor allihop. Också ett jävla liv.